Intervju med damlagets Denice Stewart

21 år och uppväxt i Farsta. Denice har spelat nästan 8 år med Hammarby Basket, och jobbar nuförtiden både på försökola och som coach för F06 Farsta.
I veckans intervju snackar vi om hur Denice kom in på basketen, anpassade sig till tränarrollen, och vad hon hoppas utveckla under sin egen säsong.

Hur kom du in på basketen?
Denice: Jag har alltid varit mycket längre än mina kompisar, så jag fick hela tiden höra att jag borde gå och spela basket. Sen så gick både Joakim Samuelssons dotter och jag på Farstaängsskolan, så vi har alltid setts.
Minns att Jocke kom på gympalektionerna för att visa spelet för oss, och han uppmuntrade oss att komma och spela basket. Det var nog tjatet som fick mig att bli intresserad. Men när man hört om något tillräkligt många gånger så blir man ju ändå nyfiken. Jag började på riktigt i sjuan och fastnade direkt. Sen dess har jag kört.

Vad driver dig till att fortsätta?
Denice: Jag tror det sociala spelar en stor roll. Jag är en ganska tillbakadragen person, så basketen har blivit ett ställe att komma till där jag enkelt kan vara med i en grupp och ett lag. Sen spelet såklart. Just nu känns det som att jag ser framsteg och det är riktigt peppande. Man vill ju se hur långt det kan gå, hur bra man kan bli, hur mycket man kan orka.
Sen är det alltid intressant att få en ny tränare med ett nytt perspektiv på spelet.
Dom senaste 3 säsongerna har vi haft samma tränare. Men nu har vi nya tränare och ett nytt system, och det hela blir en ny utmaning.

Beskriv din spelstil?
Denice: Jag är spelar center och som gillar att söka kontakt i spelet. Det har jag alltid gjort. Det ger nån positiv självkänsla det med. Jag har alltid varit lång och stor, och med basketen känns det som att jag hittat nånting där jag kan ta det till något positivt och göra det till en styrka. Jag trivs bäst i defence, och tycker jag gör bättre ifrån mig där. Jag skulle ändå kunna bli mycket bättre. Är lite för långsam, men ändå ganska vaken. Jag ser saker från inside.

Vad hoppas du utveckla denna säsong?
Denice:Jag skulle vilja vara en målgörare. Just nu gör jag inte mer än 5 poäng per match. Jag skulle vilja gå över det, och jag tror det har att göra med både bättre spelförståelse och självkänsla. Tidigare har jag slängt iväg bollen lite för tidigt--inte kännt att jag kan—men det är något jag måste bli av med. Jag måste börja våga ropa på bollen, för utan den kan jag inte göra poäng.
Det mesta Oliver och våra nya coacher Mohamed och Robin har visat har varit hellt nytt för oss, och på en ganska kort tid kan jag säga att jag tycker det har blivit bättre. Att jag blivit bättre. Det är små förändringar varje träning—jag blir lite snabbare, eller får lite lättare att attackera till korgen. Det är där jag hoppas finna min utveckling.

Vad betyder basketen för dig?
Denice: Något jag märkt nu när jag börjat jobba är att det är bra med rutiner. Jag gillar att ha rutiner, att veta vad jag ska göra dagen innan. Att kunna strukturera min vardag runt basketen gör väldigt mycket för mig. Det som inte är basket får utgå från basketen. Allting annat får jag pyssla runt om träningar, matcher eller möten. Det är därför jag tycker det blir väldigt stressigt om folk inte kan komma till träningar—men dock så förstår jag såklart att det finns bra anledningar. Vi behöver alla jobba. Jag har lyckats hitta ett jobb som funkar med basketen.

Du är även coach för ett ungdomslag i Hammarby hur känns det att ta den rollen?
Jag har alltid gillat barn så när jag blev frågad var jag taggad, men även nervös. Jag tänkte ”räcker dom basketkunskaper jag har?”. Så jag var självklart osäker i början, men just nu känns det jättekul. Ibland nästan roligare än att spela.
Jag har försökt ta allt det positiva från mina tidigare coacher, men ändå försökt behålla en del av mig själv i det hela. Jag brukar coacha tilsammans med min vän Mariyama Bojang vilket gör allt ännu roligare. Vi kör lite good cop bad cop på det hela. Även när det har varit mest jobbigt har jag alltid tyckt om tuffa coacher—det är med dom som jag kännt att jag gjort mest framsteg och att hela laget blivit lite mer fokuserat.

Vilket tips skulle du helst ge dom yngre spelarna i Hammarby?
Denice : Fokusera och lyssna på tränarna. Jag kan se i mitt lag att även om dom bara aktivt fokuserar i en halvtimma så blir det där dom gör framsteg. Så om jag fick ge ett tips till spelare; ge tränaren din tränare fullt fokus under åtminstonde halva träningen om du vill se framsteg. Det är jätte viktigt att lyssna—både för att du ska bli bättre för att dina lagkamrater ska kunna ha den chansen. Sen något som jag brukar säga till mina tjejer är att dom måste våga göra fel. Vi är alla allt för tydliga med vad vi kan och inte kan. Försök bara. Speciellt på träningen. Du kanske inte klarar av att göra det på en match den här säsongen, eller ens nästa säsong, men om fyra år så klarar du av det just för att du vågade försöka göra det på träningen.
Osäkerhet bland unga är ett stort problem, och jag känner att det är alltför mycket fokus på att inte skämma ut sig nuförtiden. Det är väldigt mycket osäkerhet bland unga, nästan mer än när jag var yngre. Men där borde basketen vara någonting positivt—speciellt för tjejer.
Bara ett halvår efter jag börjat spela basket så kännde jag mig tuffare. Jag var redan lite mindre rädd i skolan.

Basketen är verkligen fantastiskt på det sättet—här får man reda på att man är snabbare och starkare än man tror. Att man kan orka med mer.

Skribent: Anton Erlandsson

Joakim Samuelsson Klubbchef